kaptenisabelle.blogg.se

De två textrader jag haft på hjärnan idag är "Kom hem, vi börjar om igen" med Bardados och "It's better to feel pain than never feel at all". Utifrån det här vill jag nu att alla tar 1 minut till att fundera på hur den här dagen har varit för mig.

Trodde i några sekunder att jag hade punkterat en lunga idag förresten, haha. Tappade en ganska tung (läs förbannat jävla astung) kartong som landade med ett hörn mellan mina boobies. Gjorde sjukligt ont, hade i några sekunder svårt  att andas - därav tankarna om en punkterad lunga. Men lungan klarade sig! 

Anledningen till att den här dagen varit så jobbig är att jag försöker komma på när jag ska flytta hem till Sverige igen. Från början var ju tanken runt min födelsedag i slutet av augusti. Sen blev det lite resor inplanerat i augusti, så det såg ut att bli slutet av juni. MEN eftersom jag inte trivs särskilt bra här utan har hemlängtan hela tiden kommer det bli tidigare än så. Det är inte det att jobbet är förjävligt eller att kollektivet är förjävligt eller så, båda funkar faktiskt helt okej för tillfället. Men jag vet inte, när det är dåligt är det helt fruktansvärt, och när det är bra är det... acceptabelt, men ändå inte mer än så. Och jag vet inte om det är värt de där nedgångarna för de "bra" delarna - som inte är tillräckligt bra. Jag skulle åkt hem i slutet av maj om det inte vore för att jag är orolig över att slita ut håret av tristess efter att ha varit hemma några veckor. Sen även det faktum - nu kan jag sitta och tänka att allt vore så mycket bättre hemma i Sverige. Vad gör jag om jag kommer hem och det är precis lika illa där?