Diddi och jag gick omkring inne på Urban Outfitters, jag stog och tittade på skor när Diddi kommer fram och frågar "gissa vem som står i kön", jag fattade inte alls vad hon menade först. När jag fick syn på honom var det en sån overklighetskänsla. Jag har sagt innan att om jag såg honom skulle jag inte gå fram till honom, dels för att jag inte vill störa och dels för att jag inte vill ha ett intryck av honom som person, om han skulle vara otrevlig. Men sen frågade jag Diddi om hon hade en penna så jag kunde få en autograf, vilket hon inte hade. Då fegade jag ur, och Diddi sa att hon kunde gå fram om jag inte vågade. Världens bästa kompis (!). Så vi (diddi först medans jag släpade mig efter) gick fram till honom och hans fästmö, Diddi sa något om att vi va fans och skulle på hans konsert ikväll och bara ville säga hej, vi skakade hand och jag lyckades pressa fram en fråga om ett foto. Oklart vad mer som sades, när jag stod där bredvid honom började jag skaka i hela kroppen. Det är okej att tycka att jag är fjantig, men jag tycker så pass mycket om hans musik att jag tatuerat in den, när jag låg i 40 graders feber i Indonesien var hans musik det enda som fick mig att somna. Så att träffa honom var rätt stort. 

Eftersom han hade armen runt mig kände han att jag började skaka och strök mig lugnande över ryggen. Då började jag skratta istället, hence skillnaden i mitt ansikte bild 1 och 2.

Efteråt sa han några saker jag inte minns, lite småprat mest. Så Diddi och jag tackade för oss och gick vidare. 

Från strax innan vi sa hejdå tills vi va inne i en annan butik är det helt blankt. Jag vet att jag ringde Ewe, men jag minns det inte. Samma med Instagram, jag minns inte att jag la upp bilden. Mådde illa ett tag efteråt och det känns fortfarande overkligt. Inte nog med att han va väldigt snäll, han va RIKTIGT snygg också.

Sannolikheten att min absoluta favorit ska befinna sig i samma affär samma ögonblick som mig, den måste vara rejält jävla liten.