Diddi och jag gick omkring inne på Urban Outfitters, jag stog och tittade på skor när Diddi kommer fram och frågar "gissa vem som står i kön", jag fattade inte alls vad hon menade först. När jag fick syn på honom var det en sån overklighetskänsla. Jag har sagt innan att om jag såg honom skulle jag inte gå fram till honom, dels för att jag inte vill störa och dels för att jag inte vill ha ett intryck av honom som person, om han skulle vara otrevlig. Men sen frågade jag Diddi om hon hade en penna så jag kunde få en autograf, vilket hon inte hade. Då fegade jag ur, och Diddi sa att hon kunde gå fram om jag inte vågade. Världens bästa kompis (!). Så vi (diddi först medans jag släpade mig efter) gick fram till honom och hans fästmö, Diddi sa något om att vi va fans och skulle på hans konsert ikväll och bara ville säga hej, vi skakade hand och jag lyckades pressa fram en fråga om ett foto. Oklart vad mer som sades, när jag stod där bredvid honom började jag skaka i hela kroppen. Det är okej att tycka att jag är fjantig, men jag tycker så pass mycket om hans musik att jag tatuerat in den, när jag låg i 40 graders feber i Indonesien var hans musik det enda som fick mig att somna. Så att träffa honom var rätt stort.
Eftersom han hade armen runt mig kände han att jag började skaka och strök mig lugnande över ryggen. Då började jag skratta istället, hence skillnaden i mitt ansikte bild 1 och 2.
Efteråt sa han några saker jag inte minns, lite småprat mest. Så Diddi och jag tackade för oss och gick vidare.
Från strax innan vi sa hejdå tills vi va inne i en annan butik är det helt blankt. Jag vet att jag ringde Ewe, men jag minns det inte. Samma med Instagram, jag minns inte att jag la upp bilden. Mådde illa ett tag efteråt och det känns fortfarande overkligt. Inte nog med att han va väldigt snäll, han va RIKTIGT snygg också.
Sannolikheten att min absoluta favorit ska befinna sig i samma affär samma ögonblick som mig, den måste vara rejält jävla liten.
Så, i torsdags fick jag först besök av min syster som jag bjöd på lunch. Sen på kvällen hoppade jag på tåget till Stockholm, där jag lyckades ta mig igenom djungel-labyrinten och ta mig till Lilla Essingen där Joim bor.
Midsommarafton åkte vi runt lunch till min kusin och hans fru där de även hade besök från tre av kanadensarna från bröllopet. Tillsammans drog vi alla 7 till någon som min kusin Gustav kände, och våldgästade deras fest (vi hade frågat om lov innan dock).
Min midsommar va typ så bra den hade kunnat bli, hade SÅ kul. Dagen efter var en smula bakis, men inte så farligt för min del. Min bror däremot... Vid 18.30 lyckades jag dra med honom för att träffa Scott, Leah och Vivian (de 3 kanadensarna). Åt middag ute på restaurang och sen drog vi hem till dom och mös ner oss framför en film. Älskar att engelskan blivit sån vana nu, jag och Joim pratar engelska när det bara är vi två också nu. Ibland blir det dock knasigt och man råkar prata svenska med kanadensarna istället.
Dom åker iväg på nya äventyr imorgon så vi va tvungna att säga hej då, men brudparet kommer ju ha en bröllopsfest i Kanada också. Den är i september när skolan börjat, meeeeen man kanske kommer skolka. Vi får se.
Egentligen borde jag ha stenkoll på dagarna med tanke på hur jääääädra upptagna de är just nu. Ni vet den där "bästa veckan någonsin" som jag pratade om? Den börjar nästa vecka. Men jag måste säga, att fredag-fredag den här veckan inte varit/kommer bli så pjåkiga heller.
Igår satt jag i bilen i EVIGHETER för att komma hem, gick från huset 8 och var hemma halv 3.
När jag kommit hem hoppade jag direkt in i duschen för att sen åka ner på stan och äta/glida runt med Bachan. Idag och imorgon ska jag jobba.
Planerna för midsommar är ändrade och det blir Stockholm för min del! Några av kanadensarna är kvar så det blir till att hänga med dom istället. Så:
Torsdag kväll/fredag morgon: beger mig till Stockholm.
Söndag: hem igen.
Måndag: Göteborg med Bachan, Liseberg där Daniel och Emily hakar på.
Tisdag: först shopping och sen One Direction!
Onsdag: till Stockholm, bo hos Joim.
Torsdag: först kanske hänga med en av kanadensarna (om jag har tur och han inte hinner lämna Sverige innan) medans jag väntar på Hanna och Diddi för att se Paolo!
Fredag: hem igen till ett mycket tyst och stilla liv.
För övrigt, inte hunnit se Game of Thrones än. Såatteh detta va kul (har tagit bort spoilern):
Efter den där fantastiskt härliga kvällen med mini-hippan följde en dag med arbete, tårtbak och liknande. Lite familjekvalitetstid.
Sen dagen efter var bröllopet. Allt och alla var så fantastiskt fina. Bröllopsparet gifte sig borgeligt så vigseln skedde på en brygga.
Familjen!
Sov 2 timmar, så dagen efter var sådär pigg och glad. Men alla kände likadant, så vi satt mest och tog det lugnt. Spelade lite kubb och tog en promenad i supervind.
Det är tradition att man hoppar i vattnet när någon åker, samt att de som åker kastar blommor i vattnet. Det första är för att visa att man vill att de ska komma tillbaka, och det andra är för att de ska visa att de vill komma tillbaka.
Jeff, en av brudens bröder, hoppade i vattnet 2 gånger trots att han inte är ö-bo.
Så när Jeff åkte var det inte mer än rätt att vi hoppade.
Tråkigt att se folk åka, träffat många som man önskar bodde i Sverige. VÄLDIGT härliga människor, bruden är ju kanadensare så hennes familj och vänner kom främst från Kanada. Kul att se dem få ta del av våra traditioner och seder, samt försöka lära sig lite svenska. De fascinerades av att vi säger allt två gånger, typ "tack tack", "hej hej", "ja ja" osv. Dom älskade kebabpizza, tacopaj och snaps-visor.
I September är det bröllopsfest i Kanada för de som inte kunde ta sig till Sverige nu, och ingen i vår familj hade tänkt åka men efter att ha haft så himla trevligt nu överväger vi det. Det enda är ju att jag börjat skolan då, ångest.
Satt i bilen i 6 timmar, sen åkte jag färja i 1 timme. Väl framme var jag allt annat än sugen på att umgås med ett gäng kanadensiska tjejer jag aldrig träffat innan men GUD vad härlig kväll jag haft!
Jobbat och planerat och fixat och donat så mycket senaste tiden. Att sitta 12 timmar igår och se ny "asbra döbra ge mig nästa säsong nunununu"-serie med endast typ 1 kisspaus och sen fika i TIMMAR med Lotta idag var så välkommet så det är inte klokt. Även att hänga med Diddi i fredags och träffa Bachan imorgon. So much nice.
Juni kommer ta livet av mig, men vecka 26 kommer bli den bästa veckan i mitt liv, så är det bara. Innan dess väntar frisörbesök, bröllop och jobbjobbjobb.
Vad är för övrigt grejen med att man september-maj använder sig av datum och sen helt plötsligt juni-augusti tyckte någon jävel att man ska använda sig av veckor istället. Var konsekvent tack.
